मोक्ष für alle

Idag sådde jag mina första frön! Eftersom mina beställda frön inte har kommit ännu kliar det så mycket i fingrarna att jag var tvungen att plantera persilja (se bild). Förvisso skall dom förkultiveras i februari-mars, men det är ju nästan februari så jag tror det blir superbra.

Jag var supersugen på att så Bolivian Rainbow, men lyckades tygla mig och väntar till imorgon istället. Imorgon skall Amaya vaccineras på BVC och jag varken vågar eller får följa med. Jag har alldeles för dåliga nerver för att kunna vara med när dom skall sticka Amaya. Dessutom får jag heller inte för Teresa då jag ofta omvandlar min rädsla till hetsighet och ilska. Alltså skulle jag förmodligen snäsa och trampa omkring oroligt medan doktorn gör sin grej. Jag måste verkligen jobba på detta.

Hursomhelst. När Teresa och Amaya är hos doktorn tänker jag ta en promenad till Plantagen för att köpa minikrukor för alla mina plantor. Förra året köpte jag några miniväxthus (se bild) men jag tror att jag fattade helt fel om hur dom skulle användas. Jag hade jord direkt i det och således skapades det, nästan uteslutande i alla boxar, mögel eftersom underdelen inte har ett enda hål. Visst, en del plantor klarade sig och det blev långa och ståtliga tomatplantor, men jag tror det funkar bättre att ha minikrukor i boxen så att det överhuvudtaget finns någon dränering. Om någon kan något om detta får denne någon gärna berätta hur man ska göra för att det skall bli rätt och bra!

Jag har verkligen en hatkärlek till Plantagen. Det jag älskar är det extremt stora utbudet av odlingsrelaterade saker och alla plantor! Det jag hatar är den urusla personalen som alltid är sur och dessutom inte kan någonting. Dessutom finns det nästan aldrig någon personal när man behöver. Så imorgon skall jag inte fråga någon utan bara gå omkring och strosa bland alla växter och krukor!

------
Om någon vet hur man lägger till en funktion på bloggen så man kan se senaste kommentarer, oberoende av inlägg, så skulle jag bli glad!

Jag vet verkligen inte alls vad jag skall ha på mig på vigseln. Men jag vet att jag inte vill ha någon fjantig brudgumskostym. Jag har aldrig ägt en kostym och kommer nog inte vilja det heller. Jag vill inte underskatta Teresas huvudbry gällande klänning, men jag önskar att det var lika lätt för mig. Jag gillar inte heller idén att mannen och kvinna måste ha olika kläder för att man inte skall verka helt bäng. Om jag tillexempel skulle hitta en klänning som jag tyckte var fin så skulle minst 80% av de bjudna gästerna tänka att jag var hopplös. Detsamma skulle gälla med en Di Leva-kaftan. Med en Ebbot-kaftan skulle kanske bara 70% tycka att jag var tokig. Och då skulle förmodligen Teresa inte gilla den pga att den skulle vara för mycket Gandalf (Hon hatar allt som har med sagan om ringen att göra). De enda som skulle klä i kostym vore Iggy Pop eller Jarvis Cocker. Och båda är ju underviktiga. Och jag varken vill eller kan fixa en undervikt på 3 månader. Det närmaste jag kommit är en sån kaftan som är lik en kinesisk skjorta (eller det som jag kallar kinesisk skjorta), fast att den sträcker sig ner till fötterna då. Det tar ju inte lång tid innan man kommer att fundera över vad Dexter hade gjort, och efter lite googlande hittade jag en bild på honom i six feet under (se bild 1). Det gjorde mig inte glad. Sen spinner tanken vidare på vad Dale Cooper hade gjort, och han är ju alltid så förbaskat tuff så han passar i allt, och det hinner jag heller inte bli på 3 månader. Dessutom passar han bara in i Twin Peaks, och dit lär vi inte flytta än på ett tag. Den som läser min blogg får väldigt gärna komma med idéer så att min hjärna slipper koka över.

Idag var jag iväg på promenad till industriområdet och hittade punkten (se bild) som binder ihop elledningarna från vår sida av stan för att sedan skicka dom vidare mot huvudstaden. Jag vet nu var den elektroniska knytpunkten finns.

Igår var det jättefint vårväder här så vi tog en söndagspromenad. Vi hamnade i årsta och gick igenom den supersvenska årstaparken med tillhörande ås, groteskt metallkonstverk och metall/sten konst med tillhörande klotter.

När vi kommit upp på åsen blev jag lite rädd för det stora metallobjektet och fick en gnutta svindel.

Stora saker gör mig ganska rädd. Speciellt Domkyrkan i Uppsala och bron vid strömpilen i Umeå. Det är som en slags svindel. Istället för att jag skall ramla ner ifrån ett högt objekt känner jag att det höga objektet kommer ramla ner på mig. När jag var liten fick jag alltid svindel av domkyrkan när vi var på studiebesök. Kanske är det helt vanlig svindel.

Uppsalas kända kajor.

Kuriosa: Vill ni höra dom live kan ni sätta på "Mikrophonie" På Differnets skiva "Come On And Bring Back The Brjokén Sounds Of Yore!". Dom samplade fåglarna från ett fönster på djäknen.

Elledningarna på vår sida av gatan får mig att tänka på Serial Experiments Lain.

Så. Då har jag äntligen beställt mina fröer. Jag känner mig fortfarande helt darrig och stirrig. Det är mycket som står på spel! Jag hade gärna velat ha chocolate scotch bonnet (chili) och oregon spring (tomat) också, men dom var slut. Så jag får hålla koll på diverse bud på tradera för att få tag i dom. Det blir fem chilisorter, en paprika, tre tomatsorter, två olika astrar, en blomstertobak, en tagetes, basilika och smultron till Amaya! Här är listan på fröerna jag beställde:

• Capsicum chinense L. 'Habanero'
• Capsicum frutescens 'Tabasco'
• Capsicum annuum L. 'Hungarian Yellow Wax Hot'
• Capsicum annuum L. 'Sweet Chocolate'
  
• Solanum lycopersicum 'Tiny Tim'
• Solanum lycopersicum F1 'Tumbler'
• Fragaria vesca var. semperflorens 'Alexandria'
  
• Ocimum basilicum 'Genovese Compact'
  
• Callistephus chinensis 'Matsumoto'
  
• Callistephus chinensis 'Tausendschön'
  
• Nicotiana alata 'Grandiflora'
  
• Tagetes erecta F1 'Inca'

Igår var vi på Italiensk restaurang med anledning av min morbrors 50-års födelsedag. God mat och gott merlotvin som sköljdes ned med två treo. Dock var det väldigt svårt att vara social då mina ögon hela tiden var fästade på Amaya och mina händer var sysselsatta med att antingen ge henne vatten eller mat. Varken hon, jag eller Teresa gillade riktigt situationen. Om några år blir säkert allt trevligare.

Idag sitter jag och sammanställer en blandmapp med elektronisk musik till min bror. Han har blivit glad i dubstep och det gör storebror glad. Nu tänkte jag presentera en del andra genrer. Hoppas han gillar det!

Ikväll skall jag beställa chili, tomat, ört och blomfrön! Varenda gång jag tänker på odlingen blir jag skitstressad. Trots att jag alls inte behöver vara det. Önskar jag kunde mer om odling så att jag kunde känna mig mer lugn och tänka att allt kommer gå bra. Det gjorde ju det förra året!

Jag uppdaterar senare om vilka frön jag beställtt!

Det verkar som att vi ska bli sjuka igen. Innan vi hunnit bli friska. Stackars Amaya hade feber igår och orkade inte ens gråta. Idag var hon glad och pigg och ofebrig, men nu bara gråter hon, hostar och är täppt i näsan. Jag och Teresa börjar också bli sjuka på nytt :( Det vore skönt att vara rik. Då hade man kunnat anställa en nanny som tar hand om oss.

Oscarsnomineringarna är äntligen klara! Nu har vi 1 månad på oss att se så många som möjligt. Ni kanske tycker att jag har världens mest ytliga filmintresse, men så är det faktiskt inte. Galans orgie i lyx och bajsnödighet gör så att jag känner mig som ett barn på julafton.

Förra året tyckte jag bara om Pans Labyrint och Little Miss Sunshine.

Hoppas årets nomineringar är bättre!

Åh, herregud. Ellen Page är nominerad som bästa kvinnliga huvudroll för Juno. Vilken soppa..

Persepolis och Gone baby gone är dom enda jag på rak arm känner att jag skulle vilja se. Men eftersom det är oscarsgala måste man ta tjuren vid hornen och se så många som möjligt!

Är det någon som sett någon av filmerna och vill tipsa alternativt varna så uppskattas kommentarer!

Nomineringarna finns här: http://www.bio.nu/2008/alla-oscarsnomineringarna/

På våningen ovanför oss bor en gammal gammal tant. Hon äger en hund som har skällt ända sen vi flyttade hit för drygt ett år sedan. Jag har tyckt synd om henne och inte velat klaga. Tänkt att hunden är hennes enda vän etc. Men nu orkar jag inte vara barmhärtig längre. Amaya vaknar alltid av hunden när hon sover på dagen. Vid väldigt få tillfällen har jag sett henne rasta hunden. Ibland ser jag tanten cykla i slow motion. Hon verkar helt apatisk. Har aldrig sett ett tecken på liv i hennes ansikte. På sommaren låter hon dessutom hunden vara på balkongen hela dagarna och då skäller den såklart ännu mer eftersom den ibland får nys om andra hundar. Själv sitter hon och är apatisk och hemtjänsten får berätta vad det är för väder och att hon borde dricka vatten för att inte torka ihop. En gång tror jag att hunden kissade ner på vår balkong. Eller så var det tanten som vattnade i slow motion. Folk borde inte få äga hundar. Och ännu mindre ha dom instängda i sina lägenheter. Jag är så nyfiken på att se hur det ser ut i tantens lägenhet. Det ramlar alltid föremål i golvet där också. Förmodligen är det som hos familjen Osbournes med bajs och kiss överallt.

Imorgon ringer jag vår lika apatiske vice värd och hoppas att dom omhändertar både tant och hund. Då ska jag också klaga på badrumsventilationen som inte alls fungerar. All tvätt som man hänger luktar surt nästan på en gång. Det är rena legionellaparadiset.

Idag har det äntligen blivit storstädat och jag har fått använda en näskanna för första gången. Det är kanske det bästa som hänt min näsa. Jag har dessutom fått örtagårdens frökatalog med en massa fina chilibilder i. Nu brinner det verkligen i knutarna och jag verkar vara den enda som är stressad! Mitt habegär för lysrörsarmatur är extremt.

Jag har även börjat på hemsida för vigseln. Ni kan inte ana vilken bra gratis webadress jag fick tag på! Och en del Alexander Robotnick har lyssnats på.

Äntligen är inbjudningskortet klart. Nu väntar vi bara på svar från olika tryckerier för att se vad som är mest prisvärt. Först hade vi tankar på att ta bilder ur växt, fågel och svampböcker men efter att ha hittat en fantastisk konstnär från Kentucky bestämde vi att ta hennes bilder och vektorisera (vilket inte var speciellt lätt då hennes bilder inte är högupplösta, vilket också är väldigt förståeligt med tanke på kopiering). Det var en del pill, och bilderna blev såklart inte exakta avbilder, men likförbannat måste jag säga att trots formatbytet är bilderna fortfarande mycket tilltalande. Kathleen Lolley heter hon som jag hittade av en slump när jag sökte på "owl".

Idag ska jag storstäda. Sist jag skurade golven var kanske en månad sedan! Det kanske är normalt för andra, men när man har ett litet flickebarn som kastar mat vilt omkring sig dagligen blir golvet kladdigt väldigt fort. Det ska bli skönt. Allt snorpapper skall bort och sängkläderna skall tvättas!

Innan vi lade oss igår såg vi en riktigt skum film. Jag trodde det skulle vara en rätt vanlig hollywood thriller/horror med vissa intelligenta inslag men vad överraskad jag blev. Väldigt lågproduktion och annorlunda. Vad jag inte visste innan var att regissören John August gjort screenplay för en del Tim Burton-filmer. Helt klart uppfriskande var iallafall filmen "The Nines".

Jag lyckades nästan äta upp en hel chokladkaka och jag som är väldigt känslig mot sött sov inte speciellt gott med det vita giftet i kroppen. Drömde att jag befann mig i något slags fantasiskepp högt uppe i bergen. Och jag som har höjdrädsla hade svindel under största delen av drömmen.

Amaya har precis gått och lagt sig för att sova sin förmiddagssömn och jag fortsätter fixa med inbjudningskortet till bröllopet.

Efter att ha varit sjuk hur länge som helst och det fortfarande känns som att ansiktet skall sprängas så fort man lutar huvudet neråt, pga kraftfullt snor, och kroppen är helt mör av att andas, rossla och hosta, bestämde jag mig för att ta en långpromenad idag. Min favoritsträcka är till industriområdet. För det första är det väldigt lite folk på trottoarerna längs den vägen och för det andra är det rätt harmoniskt med industriområden tycker jag. Om man dessutom har bra musik i hörlurarna och ett mål med promenaden (någon form av konsumtion på antingen IKEA eller Coop) är det en ca 2 timmar lång njutning. Och grädden på moset är om det är mörkt ute, vilket det ju är nu under vinterhalvåret.

Dock var det idag söndag och IKEA var helt överfullt med sega människor. Människor som hade klätt upp sig för en härlig IKEA-dag och kanske går och håller sin partner i handen för att kunna ta upp dubbelt så mycket plats på bredden och skiter fullständigt i om det finns tusen andra som kanske ville komma förbi deras veliga, närmast New Age-iga gång. Dessa människor är alltid en klar majoritet på IKEA. Själv var jag kallsvettig, snorig, hostig och skitsur. När jag äntligen fått tag på mina 2 halogenlampor, som var tänkta att ljusa upp det annars nästan kolsvarta köket, och kommer fram till kassan fungerar så klart inte kortet. Jag vet att Teresas kort nästan aldrig fungerar så därför tänkte jag ta ut pengar innan, men bankomaten var ur funktion. Då säger tanten i kassan att hon vill ha mitt leg. Jag svarar att mitt nog inte passar med kortet då jag faktiskt inte heter Teresa. Då blir hon sur och låtsas ringa ett arg samtal om att han måste "total-annulera" köpet och jag måste skriva på ett litet litet kvitto som hon strängt räcker fram. Jag blir ännu argare och frågar varför jag ska skriva på något när jag inte ens tillåtits köpa något. Hon blir ännu mer vred och tittar argt runt om sig och på den långa kön bakom mig. Jag skriver Johan Knut på kvittot och går argt iväg och skäms för att hon fick mig att skriva. Hon gjorde så klart bara sitt jobb, fast rätt otrevligt, men jag skämdes så mycket för att hon fått mig att skriva på ett papper som jag inte ville skriva på. Jag blir vred och ringer upp Teresa och säger att hon borde fixa ett nytt kort och att hon borde hålla reda på sina kort så att dom funkar när man skall använda dom. Efter samtalet skämdes jag ännu mer då Teresa fick ta smällen. Så blev jag frustrerad och lugnade mig inte förrän jag var halvvägs hemma.

Ursäkta om inlägget tråkade ut dig.
Jag ber också om ursäkt för att jag byter tempus som en kameleont.

Förbaskat också. Jag tänkte samla ihop en del visdomsord, kärleksbetygelser och citat ifrån brollopstorget för att visa på hur surrealistisk världen har blivit. Men nu fungerar det inte att gå in på den. På rak arm minns jag "Om man inte lär sig att hata kan man heller inte älska" /Voltaire. Eller kanske den roligaste "Hos en fager mö sitter hemgiften i ansiktet" (svenskt ordspråk). Det är alltså text som brollopstorget.se tycker man ska dekorera diverse material med. Nu kom jag på en till "Den som inte tar flera sneda vägar kommer aldrig hamna på en rak stig". Ja ja, brollopstorget verkar lika galet som familjeliv.se. Jag har inte forskat något vidare i någon av dessa sidor, men tänker att den förstnämnda är bra för att inte göra några stora snedsteg på bröllopsplaneringens raka stig.

Ja förresten, vi såg en dålig film i förrgår. Juno. Den vattnade ur det absolut sista i "indie-väg" så nu går det inte längre. Hoppas att någon gör en film i klass med "the squid and the whale" snareligen. Vad förbaskat bra den filmen är.

Juno kunde ha varit hur bra som helst om regissören hade haft vett att tygla Junos utspel.

BETYG:

Teresa visade mig denna listan över saker som förkortar ens livstid. Jag toppar ju listan med både ogiftheten och rökningen. Dessutom har jag säkert 30% övervikt också. Eftersom det verkar vara så farligt att vara en ogift man så tänkte vi att vi skulle ändra på det och gifta oss. Så nu är det bestämt! Vi tänkte göra det på valborgsmässoafton i äkta Upsaliensisk anda. Men vi är nog lite för sent ute att boka vigselförrättare om vi vill ha det datumet kan jag tänka mig.
Så då är det bara rökningen och övervikten kvar. Jag tränar ju faktiskt väldigt hurtigt så övervikten lär ju slinka bort av bara farten vilken dag som helst. Det är då värre med rökningen. Men jag ska göra ett seriöst försök snart.

Javisst ja, Teresa kommer säkert baka en sugarpastetårta då! Det ska bli kul. Jag ser fram emot att förbereda inför bjudningen, men jag ser inte fram emot dagen innan då den dagen utan undantag alltid innebär stress och för lite sömn.
Det kommer bli väldigt trångt på våra ca 80kvm!
Nu ska jag googla runt på brollopstorget.se.

När jag är förkyld eller liknande brukar jag ofta fundera över hur det kändes att vara frisk. Men det går aldrig att återskapa känslan. När jag var liten och var sjuk brukade jag dagdrömma om livet som frisk när man kunde springa. Jag försökte idogt att komma ihåg känslan av denna fysiska aktivitet, men det gick bara inte. Detta var jag väldigt upptagen med att tänka på. Om jag någonsin skulle kunna springa igen och hur det då skulle kunna kännas.

Jag sov 4 timmar inatt då min igentäppta näsa väckte mig plus att jag har en jobbig hosta. Såklart är det för att jag röker. Varken Teresa eller Amaya har någon hosta. Jag måste verkligen ta tag i rökningen. Ett tag tänkte jag att jag skulle snusa, trots att jag vet att det är idiotiskt, men nu är min plan att köra på nikotintuggummi. Det är inte lika dyrt som andra läkemedel. Jag tror att jag kanske har försökt sluta röka 10 ggr i mitt liv. På senare tid har det varit fåfänga försök utan några som helst hjälpmedel, men nu tänker jag inte hålla på och slita ut mig i onödan. Nikotintuggummi får det bli. Och om jag får en oanad peng kanske också plåster.

Stackars Teresa är i skolan och kämpar på medan jag sitter hemma med en lugn och sjuk Amaya. Jag beundrar verkligen hennes disciplin.

Det är nu ett faktum att hela familjen är förkyld. Förkylning i sig är ju skitjobbigt, men jobbigast av allt är att jag inte kommer kunna träna på några dagar. Jag är livrädd för sån där "orienterarsjuka" som man får av att träna när man har en infektion i kroppen. Man läser så mycket och hör så många olika rön om att "det fungerar ypperligt att träna, bara man inte har halsont" eller att "man skall aldrig träna när man är sjuk med risk för hjärtåkommor". Jag satsar på att inte träna alls tills jag blivit frisk.

Undrar vad vi skall sysselsätta oss med i helgen?

Jag vet inte så mycket om styrketräning som jag trodde. Måste boka någon slags instruktör som kan förklara allt för mig. Sedan jag började träna regelbundet i december har jag gått upp nästan 6 KG! Jag trodde man skulle gå upp något kilo i början eftersom muskler har högre densitet än fett och därför väger mer, men sen att man skulle börja gå ner eftersom fettförbränning skall öka. Nu börjar jag bli lite orolig då jag hela tiden ökar i vikt och absolut inte äter lika onyttigt som innan jag började träna. Undrar om det någonsin vänder?

Erik kom på besök idag och eftersom Teresa har tentan från helvetet imorgon tog vi en långpromenad till boländerna så att hon kunde plugga ifred. Det är alltid kul när Erik hälsar på och Amaya blir alltid superglad och full av energi. Så vi var överallt på vägen och tillbaka. Erik hittade ett svärd och jag letade igenom livets ords secondhandbutiks utbud av vhs-spelare men dom var så gamla. Amaya har agerat modell och Erik har fotat med sin nya kamera. Jag fick också en frökatalog av Eriks pappa.

Teresa lagade sedan (för andra dagen i rad) kanske världens godaste vegangryta:
10 dl grönsaksbuljong
1 dl okokt klibbfritt ris
4 morötter, slantade
1 dl okokta röda linser
2 gula lökar, grovhackade
1 paprika, i bitar
1 paket krossade tomater
1 burk kokosmjölk
1 burk kikärtor (utan spad)
En liten klick sambal oelek
Curry, Chilipulver, Salt & Peppar

Koka upp buljongen. Häll i riset. Fyll på med morötter, linser och lök allteftersom riset börjar bli klart. Tillsätt paprika, tomatkross, kokosmjölk och kikärtor och småkoka en stund. Smaka av med sambal oelek och dina favoritkryddor. Kan serveras som den är med en svalkande klick sojayoghurt, eller till exempelvis potatis. Smaklig måltid!

Sen hörde Sebastian av sig eftersom vi funderat länge på om det verkligen bedrivs rasbiologisk forskning fortfarande - och det gör det! Det här måste jag gå på!

"2008-01-31 18:15-19:45, Location: Gamla Torget 3, 1 tr. Sal 24

RASBIOLOGI OCH RASHYGIEN

Speaker: Mattias Tydén, fil.dr, Institution för framtidsstudier, Stockholm.
Seminar series: Rasen och vetenskapen
Organizing department: Centre for Multiethnic Research
More information: http://www.multietn.uu.se"

Kl 10 imorse infann sig jag och Sebastian på friskis och tränade armarna för fulla muggar. Det kändes bra. För ett år sedan hade jag aldrig i min vildaste fantasi trott att vi skulle träna tillsammans. Men det fungerar hur bra som helst. Sebastian har mycket god disciplin och man känner sig automatiskt dålig om man måste ställa in ett träningstillfälle. Det är bra. Min träningsdisciplin har också blivit mycket god och hade jag bara ätit nyttigt så hade jag sett ut som Dexter vilken dag som helst nu! Det är däri mitt problem ligger. Jag är alldeles för duktig på att begå den femte dödssynden; frosseri. För någon dag sedan berättade min mor för mig att hon alltid hade en bit smör i min och min brors välling när vi var små. Nu vet jag som småbarnsförälder att det är bra att ha i en klick extrafett i maten för att barnen skall få i sig ordentligt med energi, men jag tror ändå att det är just den smörklicken jag alltid fick i vällingen som är det avgörande i mitt begär efter fett. De flesta frosseriutövare brukar ju köra på sockergrejjen men det har jag aldrig förstått. Jag vill ha fet mat. Men om jag nu skall börja rycka upp mig det nya året måste jag ju ta tag i detta och sluta fjanta. Från och med nu måste jag äta nyttig mat som är närande för kroppen. Annars kommer jag sluta som en typisk "världens starkaste man" eller avdankad k-1 fighter.

Det mesta är trasigt hemma hos oss. Ugnen, spisen, kylen, tvättmaskinen, listerna, lampfästen, fönster och nu senast gick soffbordet sönder. Idag skulle jag kunnat skriva något mer intressant om min korrespondens med en indian, min syn på alltings förgänglighet eller om morgondagens träning, men jag har för mycket huvudbry med det senaste förstörda; Teresas blogg. Jag har säkert suttit flera timmar för att försöka ordna med en ny layout, men det vill sig bara inte. Nu har hon istället fått en stor innehållslös vit kolumn som täcker 30% av utrymmet. Förlåt mig!

Den här skylten hänger på alla toaletter på akademiska. Jag tyckte den var så rolig så jag var tvungen att ta ett foto av den. Så, idag var vi på ultraljud och allt var bra. Inte denna gången heller gick det att se vilket kön barnet har. Det knep ihop låren och hade navelsträngen mellan dessutom. Enda anledningen till att jag ville veta vad barnet har för kön är just för att kunna hitta namn lättare. Hade det varit en pojke hade man kunnat utesluta flicknamn och vice versa. Det finns inte många pojknamn som jag tycker är fina. Förmodligen för att dom alla innehåller så förbannat många hårda konsonanter (för det finns väl något som heter hårda konsonanter)? Visst skulle man kunna göra det lätt för sig och ge barnet ett könsneutralt namn, men jag har ännu inte funnit något som inte låter som någon 80-tals artist med för mycket hårspray. Nu måste vi se till att ha en massa namn att välja på.. Ja ja, jag börjar redan ikväll med att leta. Hoppas det finns något aymaranamn undangömt någonstans som jag inte hittat ännu!

Den här julen bestämde David, Erik och jag att vi skulle ge varandra en julklapp i form av en dvd med musik som vi inte trodde att de andra hade hört tidigare. Jag har kommit till hälften på Davids skiva och har hittat två grupper som jag aldrig ens har hört talas om och är glad att jag hittade. "Kas product" och "Martin Dupont", båda franska new wave/coldwave grupper som var verksamma på 80-talet. Jag måste höra med David snart om han vet mer om de båda grupperna. Speciellt Martin Dupont där det bara finns information på franska att tillgå på internet. Det fanns en video per styck på youtube så jag lägger upp båda här.

KAS PRODUCT


MARTIN DUPONT

Idag har jag tränat benen. Det är kanske det tråkigaste i hela världen. Ungefär som att åka tåg längs exakt samma tomma platta väg jättelänge förutom att man får mjölksyra i benen. Jag träffade min kusin där, som såg väldigt chockad ut över att jag tränade. Själv är hon jätteduktig och tränar 5 dagar i veckan, och har säkert gjort de senaste 5 åren. Jag önskar att jag kunde vara lika duktig som henne.

Amaya har varit ovanligt skrikig och grinig och jag har bestämt mig för att bära henne mycket mindre än hon vill. Hon har haft lite svårt att sova de senaste nätterna och jag hoppas hon får bättre sömn i natt och inte vaknar och skriker till flera gånger. Inte minst för min skull.

Min dag har varit väldigt slitsam med en stor del frustration, en stor del skrik och en del benträning.

Hoppas det blir något bra på bioskärmen som uppväger misären.

När vi flyttade till Uppsala från Umeå bestämde vi oss för att anlita en flyttfirma. Eftersom ingen av oss har körkort och ingen vi kände kunde köra åt oss var vi tvungna till detta. Teresa var höggravid och jag sprang manisk runt i lägenheten och tapetserade om allt vi hade målat och tapetserat tidigare. Det var ingen rolig historia. Men vi klarade färden hem med Y-bussen och fick våra möbler efter många dagars försening. Vad vi inte visste var att dom inte gav oss någon garanti på att våra möbler som var gjorda av spånskivor (läs ALLA Ikeamöbler som inte kostar flera tusenlappar). Så vårat soffbord blev förstört och den lille samiske mannen Joel viftade bort allt med att man kunde ju borra nya hål i skivan. Han skrev under på att han hade överlämnat möblerna med något som vi inte kunde tyda som annat än "Joel Patte".

Ikväll drog bordet sin sista suck och klappade ihop för gott efter säkert 4 lagningar med skruvar, skumlim, tvåkomponentslim och trälim.

Vi kommer inte ha råd att köpa ett bord på många månader. Speciellt inte när det bara är dom dyra borden som är fina. Bordet på bilden ovan skulle jag vilja ha. Problemet är att det kostar 1295:-. Jag bifogar en bild på omtapetseringen av rummet i Umeå som jag målade vägverketgult. Det var menat som tempelrum men blev bara "rummet där man förvarar saker som man inte orkar slänga". Det såg faktiskt trevligare ut med grå tapet.

Jag börjar känna mig stressad inför förkultiveringen. Läste snabbt i en artikel på odla.nu att vissa chilis mår bra av att planteras redan i januari. När ska jag ha tid att lära mig detta?

Idag har Amaya och jag varit ensamma hela dagen. Vi har kittlats en del och hon har varit vid gott mod trots att mamma varit borta. Teresa har varit i sthlm och shoppat och träffat sina vänner. Det behövde hon verkligen som hon sliter med sina synapser och golgiapparater. Hoppas bara att hon orkar se på Twin Peaks ikväll. Dagen har varit väldigt lugn och min mamma hälsade på en sväng. Amaya fick två nappar och två papayafukter av henne. Tråkigt nog glömde jag att köpa linser till maten jag tänkte laga. Snäll som Teresa är skall hon handla någon quornprodukt och makaroner på hemvägen. Imorgon blir det träning igen och det ser jag fram emot. Jag har också kommit på mig själv med att skriva alldeles för mycket smilies. Det skall jag bestämt sluta med. Jag skall även sluta överdriva med utropstecken. Märk väl att detta inlägg inte innehåller någotdera.

Jag lärde mig också precis att papaya ger brunare hy, finare tänder och har fettförbrännande egenskaper.

Idag har jag tränat, handlat med Amaya och bytt två innerslangar på barnvagnen. Sen har jag ätit världens tråkigaste mat. Det var Teresa som lagade, men det var inte hennes fel. Det var bara så att ingredienserna vi hade bestämt oss för var så förbannat nyttiga. Jag såg att det fanns chips kvar från nyår och bestämde mig för att äta dom till Twin Peaks ikväll. Såklart är det dåligt med tanke på min gyllene plan, men samtidigt är det viktigt att inte kasta mat!

Jag borde hålla ordning på när jag har tränat. Göra ett schema och bocka av de dagar jag tränat. Undrar om det finns någon kalkylmall på blogger? Research börjar nu.

Sådär. Nu är det nytt år och jag uppdaterar min blogg för första gången på ett halvår.
Efter en hel del frosseri under julen med rödbetssallad och potatisgratäng är mitt mål att bli världens starkaste karl. Eftersom jag inte är världsbäst på att planera så har jag ingen nyttig frukost att äta utan tänker försöka mig på att träna utan frukost. Det är helt idiotiskt, det är jag medveten om. Men jag känner att jag måste vara konsekvent för att lyckas upprätthålla disciplinen. Havremjölk och alldeles för nyttig hemgjord müsli (med alldeles för mycket boveteflingor) skall bli frukosten i fortsättningen. Långa promenader skall också göras. Det hade varit kul att dokumentera utvecklingen med hjälp av fotografier, men just nu finns ingen chans i världen att jag skulle lägga upp bilder på min allt för väl tilltagna kropp. Kanske att jag fotar i smyg och lägger upp resultatet i framtiden om jag faktiskt lyckas gå ner mina överflödiga kilon.

Dessutom är det snart dags för förberedelserna av vårens/sommarens grödor! Förkultivering i februari är planen i år.