मोक्ष für alle

När vi flyttade till Uppsala från Umeå bestämde vi oss för att anlita en flyttfirma. Eftersom ingen av oss har körkort och ingen vi kände kunde köra åt oss var vi tvungna till detta. Teresa var höggravid och jag sprang manisk runt i lägenheten och tapetserade om allt vi hade målat och tapetserat tidigare. Det var ingen rolig historia. Men vi klarade färden hem med Y-bussen och fick våra möbler efter många dagars försening. Vad vi inte visste var att dom inte gav oss någon garanti på att våra möbler som var gjorda av spånskivor (läs ALLA Ikeamöbler som inte kostar flera tusenlappar). Så vårat soffbord blev förstört och den lille samiske mannen Joel viftade bort allt med att man kunde ju borra nya hål i skivan. Han skrev under på att han hade överlämnat möblerna med något som vi inte kunde tyda som annat än "Joel Patte".

Ikväll drog bordet sin sista suck och klappade ihop för gott efter säkert 4 lagningar med skruvar, skumlim, tvåkomponentslim och trälim.

Vi kommer inte ha råd att köpa ett bord på många månader. Speciellt inte när det bara är dom dyra borden som är fina. Bordet på bilden ovan skulle jag vilja ha. Problemet är att det kostar 1295:-. Jag bifogar en bild på omtapetseringen av rummet i Umeå som jag målade vägverketgult. Det var menat som tempelrum men blev bara "rummet där man förvarar saker som man inte orkar slänga". Det såg faktiskt trevligare ut med grå tapet.