मोक्ष für alle

Här kommer en bild på plantorna som igår ställdes på matbordet för vattning. Jag satte minst en hundra stycken frön med blomstertobak idag då inte ett enda kommit upp på tjugo dagar. Något som inte heller kommit upp är chokladpepparen som jag satt hela påsen av ! Grobarhet 60% ljög dom till det på påsen. Ja ja, som tur är har jag tre plantor med röd paprika som kommit upp.

Jag skulle kunna skriva om en film vi såg igår men väljer att inte tala om den då den var så förbannat dålig. Ikväll tror jag att vi skall se Kim Ki-duks nya film "Breath". Jag hoppas det blir kul. Kim Ki-duk är väldigt ojämn om jag får säga min åsikt. Vissa grejjer han gör är helt fantastiska (The Isle) medan vissa är riktigt dåliga (The Bow).

Idag har jag gjort det största träningsnörderiet också, dvs att jag har köpt proteinpulver. Men jag lyckades behålla en del av min stolthet genom att välja sojaprotein för 150:- istället för "double-triple-maximum-gain-xtra-strength-anabolic-protein" för 338:-. Jag läste dessutom på internet (som är den mest säkra källan enligt forskning) igår att bland de tre födoämnen som kroppen bäst tillgodoser sig protein genom är soja på första plats. Ägg kommer på andra plats och dött djur på tredje. Det här kommer nog betyda att jag kan lyfta hela familjen på mina bara armar snart! Och det kan i vissa fall vara hur praktiskt som helst.

Jag hade helt glömt bort det viktigaste idag! Att Amaya blev av med sin hockeyfrilla! Jag tyckte att det var på tiden att låta luggen komma ikapp och tog fram sax och sprayflaska. Tänk att jag hade sådana inneboende frisörkunskaper. Helt klart i klass med Vidal Sasoon eller vad dom heter.

Något som inte är så kul är att Amaya har varit sjuk i flera dagar. Nu börjar hon blir bättre, men det blir alltid så att hennes sömn blir förstörd i flera dagar efter att hon har varit sjuk. Trots att hon är jättetrött så ligger hon och skriker jättelänge och det finns ingenting som hjälper. Det är lätt att man blir väldigt frustrerad och stressad av skriket och faktumet att ingenting gör henne gladare så som vagging, hårsmeking, lugnande prating, gå omkringing med henne på axeln, i famnen osv. Hoppas hon blir gladare snart stackars Amaya.

Idag var jag på cykeltur till ÖoB för att ta del av deras smaskiga glasserbjudande, men såklart var all glass slut när jag kom fram. Däremot fick jag se så roliga odlingslådor som dom sålde! Det var som ett mini-mini-drivhus med tillhörande fröer och info. Tex. fanns det jordgubbsodling, kaktusmix, prydnadspumpor etc. Jag var sugen på jordgubbslådan som kostade 25:- men hittade ingen info om när fröerna skulle sås eller under vilka förhållanden jordgubben vill leva i för att må bra. Men jag tror nog att jag skall försöka mig på att odla jordgubbar ändå! Jag har ju redan minidrivhus så det enda jag behöver är frön. Tråkigt nog är jag allergisk mot jordgubbar men både Teresa och Amaya kan ju avnjuta dem istället.

Igår såg vi Monster Camp istället för Daniel Johnston-dokumentären.

MONSTER CAMP
En indiedokumentär som behandlar ett årligt levanderollspelsevent i Seattle kallat NERO. Ett gäng utstötta nördar träffas och pratar om allt som nördar pratar om och däremellan spelar dom sina roller. Det är så mysigt så man nästan ramlar omkull. Jag spelade själv en del rollspel när jag var liten och kom ihåg magin som man själv byggde upp. Magin av att fly verkligheten och bli en mäktig magiker eller storslagen krigare istället för att vara 12 år och väldigt främmande inför det mesta som hade med verkligheten att göra. Jag spelade aldrig levande rollspel men minns att jag i alla fall gjorde mitt eget svärd om man eventuellt skulle bli inbjuden till ett"live" någon gång. Tyvärr finns svärdet inte längre.

Filmen bjuder på många nördiga fniss, glasögon, tjocka män, gles skäggväxt, komplicerade kalkyleringssystem för trollformler och två nävar entusiasm och värme.


Av mig får filmen 4 får av 5 möjliga.

Idag promenerade jag till plantagen i regnet bara för att jag var rädd att jag snart skulle bli magsjuk. Jag hade alltså planerat att gå dit men kände mig för trött för det men kände mig ändå tvungen. Morgonen idag var en uppslitande tumult med flera samtal till sjukvårdsupplysningen angående Amayas kräkreflexer, host och gråt. Först trodde vi att hon svalt något konstigt, men det verkar som om det är en vanlig sjukdom. Det är jobbigt när Amaya blir sjuk då hon alltid blir så otroligt ömklig och man tycker hela tiden så synd om henne. Förhoppningsvis blir hon friskare snart och det var tur att hon inte svalt något konstigt. På plantagen köpte jag iallafall krukor, odlingstråg och blomjord med lecakulor (med pengar som jag fått som förskottspresent av mor!) och talade med en gubbe som såg ut som Alfon Åbergs pappa. Han var väldigt engagerad i tomatodling och tipsade hela tiden om att man skulle ha en jättestor hink så att man kunde få plats med flera tomater. Han var så engagerad så att jag knappt fick ett ord i luften och inte så mycket svar på mina frågor. Men jag var ändå glad då det var första gången någon anställd på plantagen varit trevlig och hjälpsam. Jag kan se framför mig att jag skulle kunna bli som honom.
Nu ska det blir sprutt i tomaterna! Jag har till och med skrivit det latinska namnet med gammeldags skrivstil på mina små träetiketter till plantorna som planterades om! Alfons Åbergs pappa och jag är för lika!

Idag såg vi vår tredje film:

LAURA
Jag vet inte ens om jag sett någon annan "film noir"-film, det kan ha varit min första! Mordgåta och regn präglade filmen och jag gillade stilen. Men jag fick ingen riktig aha-upplevelse. Handlingen kändes trög och lite enkel.

Laura, tycker jag, är en rätt medioker film och är man trött när man ser den dras betyget ner en aning antar jag. Jag ser fram emot morgondagens Daniel Johnston-dokumentär.

Den får 2,5 får av mig.

YOU'RE GONNA MISS ME
Ikväll såg vi dokumentären om Roky Erickson, sångare i det välkända psykedeliska 60-tals bandet "13th floor elevators". Så fantastiskt bra. Jag har hört lite av 13th floor elevators då jag länge haft intresse för 60/70-tals psykedelia, men inte gillat dom så där supermycket. Men nu är jag helt fast i Rokys sologrejer utan att ens ha hört en hel skiva. I slutet av 60 talet blev Roky inspärrad på mentalsjukhus av okända anledningar. På pappret stod det att han hade innehav av marijuana. När han kom ut levde han lika LSD-intresserat som när han kom in och blev senare en utomjording (enligt hans eget intyg med tillhörande guldemblem). Uppväxt i Texas med en skara knasiga bröder och en ännu knasigare mor, bodde han senare nästan helt isolerat med sin mor. Tråkigt nog hade vi ingen text på vår dvd, och det var ibland svårt att hänga med i texassnacket; "hurley burley bugaboo" etc. Men fasiken vilken bra dokumentär. Och dessutom innehåller dvd'ns extramaterial drygt 10 livelåtar. Nu ska jag leta reda på allt Roky har spelat in!

Jag rekommenderar alla att se den från början till slut för att få 90 minuters inblick i Rokys extremt exceptionella liv.

Filmen får fem stycken texasfår!

MEGACITIES
Jag såg precis att Teresa skrivit om vår temafilmvecka som jag redan hade glömt bort!

Vi såg alltså dokumentären "Megacities" som visade alla möjliga hemska förhållanden i olika storstäder. Mumbai, Mexico, New York och Moskva är dom jag minns. Jag blir alltid så förtrollad av att se de starka färgerna som fotografer ibland lyckas trolla fram antingen på plats eller i postproduktionen, när de filmar i Indien. Det lyckades dom verkligen med i den här dokumentären. Mumbaisekvensen var i vilket fall helt surrealistisk. Den utspelade sig i något slags industriområde uppbyggt av skräp och extremt fallfärdiga hus. Som en postapokalyptiskt Ghibliproducerad sci-fi värld. Filmens bas var alltså att man fick en inblick i olika extremt fattiga människors liv och vad de gjorde för att överleva.

Jag gillade dokumentären mycket trots att den var lite väl utdragen ibland. Av mig får den 3,5 får av 5 möjliga.

Mina oregon spring tomater har sprungit iväg alldeles för högt :( De har förmodligen stått i sitt minidrivhus för länge under alldeles för långt avstånd ifrån sin lilla LE-lampa. Nu har den fått flytta in i hobbyrummet och hamnat någon centimeter under lysrör istället med en torrare och kallare luft. Undrar om den är körd? Isåfall har jag bara den lilla plantan åt vänster att satsa på. Den långa plantan som står upp fortfarande lär ju bli helt bäng den med? Kanske att den kalla luften kan stanna den i växten ett tag. Man kan väl ändå inte börja binda upp tomaten i dess ministadie redan nu?

Det har varit på tal i ungefär ett år om att min farfar skall komma hit med en fåtölj som vi kan ha på balkongen. Det har bara inte blivit av. Men idag kom farfar och hade med sig den galnaste fåtölj han kunde hitta och jag blev jätteglad. Den är verkligen skum. Vi har ju inte så mycket plats, men eftersom den är så fin och skön får den stå i vardagsrummet tills sommaren kommer. Då far den ut. Hade det varit människor med ordningssinne som bott i vår lägenhet så hade säkert deras hjärnor exploderat vid åsynen av mönsterkombinationerna matta, tapet och fåtölj. Som tur är känns det rätt ok just nu.

Jag tänkte att jag skulle visa några bilder från odlingssetupen idag också:

Det syns rätt tydligt på bilden att det är kallvita och varmvita lysrör.
Nu vet jag inte vilka som är bra för vad, men båda fungerar bra i vilket fall.


För att plantorna skall komma så nära lysrören som möjligt har jag ställt allt möjligt jag hittat under sålådorna.


Tomaten Tumbler som blir allt större.
Jag undrar om det inte är på tiden att ge dom lite större krukor snart.

Jag är verkligen peppad på att ha temaveckor med film. Men för att kunna ha sådana måste man ju samla på sig en del filmer. För att komma igång skulle vi kunna ha en vecka med "förmodad kvalitetsfilm". Det ska jag föreslå ikväll. Eller jag föreslår det i och med detta inlägg. Ikväll blir det Grotesco på bioduken.

Vilken tur att vi har vår projektor nu när vi har så lite pengar.

Äntligen kom vi över en riktigt bra film. Igår såg vi dokumentären "Orozco - el embalsamador". Filmad med endast handkamera och suggestiv, ofta monoton, musik. Första minuterna kände jag att blodet var på väg ner i fötterna, men konstigt nog vande jag mig väldigt snabbt vid de extremt starka bilderna av balsameringsprocessen som Orozco visade upp som världens vanligaste sak. Detta är helt klart den mest groteska film jag sett.

Av hänsyn till eventuella läsare tänker jag inte lägga upp några youtubeklipp från filmen.

Däremot tänkte jag lägga upp en annan dokumentär som jag och Teresa gjorde i Umeå. Inatt drömde jag att Erik och Saori fått extremt prisande recensioner i de flesta dagstidningar. Erik omnämndes som "geniproducent" och Saori hade en "gudomlig röst". Inget mer hände dock än dessa recensioner och Erik och Saori fick varken pengar eller skivförsäljning.

Här är dokumentären om Vänliga Jättar:

Igår var Jenny på besök och mina systemvetarplaner skrotades nästan helt när hon så livligt berättade om hur bra trädgårdsmästarutbildningen i Bro var. Jag var jättinne på att utbilda mig till det förra sommaren men började känna mig skeptisk till om det verkligen fanns folk som ville anställa sådana. Men nu när jag har fått klarhet i saken så känner jag inga tvivel. Jag skall ändå läsa upp Matematik C för att prova på en termin systemvetenskap innan trädgårdsmästarutbildningen börjar våren 09.

Iallafall så gjorde Teresa en god fruktsallad med passionsfrukt och jag kom på idén att torka några frön för att testa om de skulle kunna gro och överhuvudtaget växa i vårat klimat. Först när jag sökte på odla.nu idag såg jag att många brinner för passifloraodling och att de faktiskt går ypperligt att odla i kruka. Och vilka blommor dom ger!

Orkidé schmorchidé - det här är skiten!


En annan skoj sak är att det är en collegestudent i Kalifornien som vill spela mina gamla Secret Loverlåtar på San Franciscos och Berkeleys collageradiostationer. Jag blir alltid lika lycklig när någon hör av sig och uppskattar mina låtar. Det har hänt två gånger tidigare, och alla är ifrån staterna. Teresa och jag kanske borde flytta dit och bli rika på mina tre stycken fans. Jag gillar studentradio som bara den. Dels för att det är väldigt lite reklam och kommersiell musik och dels för att den känns mer verklig då ingen får betalt för att sitta i studion och prata. Jag minns själv också hur peppad man var när man satt där i källaren på ekonomikum och spelade sin favoritmusik, trots att man visste att det kanske var högst tio stycken som lyssnade.

Hursomhelst, här kommer några bilder av odlingen tagna idag:

Tomaten Tumbler (som mer och mer börjar likna en tomatplanta!)



















Habanero (som börjar utveckla sitt tredje bladpar)



















Gula Körsbärstomater (Teresas där 7 av 9 har grott!)

Amaya har varit världens illbatting till pojk idag. Hon har förvisso varit väldigt glad, men förbaskat illbattig. Idag har hon gjort den klassiska jordätningen. Medan Teresa och jag samtalade i köket uppmärksammade jag några jordbitar på golvet och undrade var dom kom ifrån. I hallen satt en uppspelt Amaya och hade jord över hela sig och tuggade skyldigt men frenetiskt på jorden hon lyckades få in i munnen. Det var en av mina sålådor hon fått tag på som jag får ta och så om. Som tur är hade ingenting kommit upp ännu. Krishna äter också jord vid ett tillfälle. När Yashoda ifrågasätter honom utmanar han henne att se efter själv. I Krishnas mun ser hon en myriad av olika universum. (Längre version här)

Mitt nyttiga liv ger mig för övrigt huvudvärk. Nu skall jag så nya plantor och hoppas på att kunna hitta en film som är bra!

Igår såg vi Control. Fy fasen vad den gav mig ångest. Jag skulle inte säga att filmen var bra, men heller inte dålig. Den gav mig sån fet ångest bara. Mesta delen av tiden satt jag och var less på Ian som bara mesade sig igenom hela filmen och ställde till det för andra genom att vara en sopa. Jag som gillade Joy Division innan känner nu att jag inte har lika stor lust att lyssna på dom längre. Dels för att de avbildades som sådana extrema tråkmånsar och dels för att jag störde mig så otroligt på Ians personlighet. Kanske hade det varit mindre ångest om den inte hade varit svart-vit? (Det kan också vara så att min asketism gällande mindre mat har satt in som jag kände mig lite låg.) Lite kuriosa som jag nästan är helt säker på att den är sann är att det är dyrare att göra svart-vit film än färgfilm. Jag hade gärna sett filmen i färg. Nåväl, ångesten gick över efter ett halvt dygn och ikväll blir det förhoppningsvis skoj i hatten med darjeeling limited. Så länge Indien porträtteras korrekt är iallafall min lycka gjord.

Här hemma växer det så att det knakar. Inte minst Teresas gula körsbärstomater som har slagit rekord i grobarhet trots att de plockades ifrån en färsk tomat. 7 av 9 har kommit upp! Jag har fortfarande ingen tur med blomstertobaken eller chokladpepparn men är inte totalt uppgiven då det faktiskt finns tid kvar att så med några veckors marginal. Vad jag funderar över lite är när plantorna skall planteras om? Jag skickar nog ett mail till den store trädgårdsmästaren Oskar med bifogad bild och hör om han har några åsikter.

Här kommer bilduppdatering av några utvalda stiliga exemplar:

Bolivian Rainbow


Habanero



Tumbler (Med de lustiga bulliga bladen!)

Var är min chokladpeppar? Och var är blomstertobaken? Inte en enda planta av dem har kommit upp. Jag börjar bli lite ledsen. Igår såg vi fire walk with me. Den var jättedålig och jättelång. Nu ska vi se control som också är jättelång. Hoppas den inte är jättedålig.

Så har vi då sett andra avsnittet av årets melodifestival och man känner sig lika snuvad varje gång! Hur kommer det sig att man ens bryr sig om att se på tävlingen när man av lång erfarenhet faktiskt vet att det är samma visa varje år. Förmodligen för att man ibland ser riktiga galningar som lyckas ta sig igenom alla krav och hinder för att faktiskt få ha sin låt med på tävlingen. Exempel på en sådan är "The Nicole". Tråkigt nog kom hon sist men hon kan iallafall en massa olika språk så hon klarar sig nog fint ändå. Jag önskade att The Nicole skulle gå vidare tillsammans med andra generationen. Saker och ting är så konstiga nuförtiden. Speciellt dom rödklädda iprenmännen som vann. Som tur är skall vi se något som förhoppningsvis är bättre på bioduken ikväll. Antingen fire walk with me för att krama ur det sista av Twin Peaksvärlden eller control.

Ikväll lämnar jag hemmet för att ge lugn åt Teresa att plugga och skoj för mig att dricka öl med min kamrat Sebastian. Det är ett slags statemenet för att det ännu mer hälsosamma livet börjar på måndag. Då skall det ätas farligt nyttigt och någon öl kommer det inte att bli tal om på ett tag. Jag har inte druckit vare sig kaffe eller pepsi sedan jag skrev det i bloggen för nästan två veckor sedan! Jag har idag tränat varannan dag och tagit långpromenad varannan i en vecka. Därför tänkte jag att en bra utveckling är att vara konsekvent med maten som nästa projekt. Men som sagt, ikväll blir det både öl och pizza.

Nu är våra odlingslådor slut och jag kom precis på att jag skulle hämta en borrmaskin idag. Det får jag inte glömma. Jag är sugen på att sätta upp två armaturer till men vi får se om de får plats. Uppdateringen för idag är att det har kommit upp plantor av allt utom Chocolate Sweet, Scotch Bonnet och citronträd. Något som är roligt är att det har kommit upp en paprika från frön som jag tog från en röd paprika vi hade till matlagning :) Något jag funderar över är om den första Bolivian Rainbow som kom, den som är så stor och ståtlig, verkligen är en Bolivian Rainbow eller chili överhuvudtaget. Jag fick de fröerna av en kvinna på odla.nu som hade tagit dem från sina egna BR-frukter. Men eftersom hon odlade flera chilis det året som stod nära varandra så är inte fröerna "art-äkta". Alla andra chilis är liksom lite vågiga längs bladen, men denna är helt slät. Ja, ja det blir spännande att se vad det blir i vilket fall!

Bolivian Rainbow 5 av 9


Tomaten Tumbler 5 av 9


Egenplanterad paprika 1 av 6


Habanero 4 av 9


Tomaten Tiny Tim 2 av 9


Tabasco 1 av 9


Hungarian Yellow Hot Wax 1 av 9


Grolådor som väntar på att få ljus när plantorna kommit upp.
De två längst till höger är Teresas! Gul körsbärstomat och Physialis.