मोक्ष für alle

Det har hänt mycket på sistone. Jag gjorde min första polisanmälan idag och har inte rökt en cigarett sedan lördag kväll. Dessutom har vi fått mycket seriösa planer på att fly Uppland och bosätta oss i Stockholm snarast.

Hundarna har skällt på precis som vanligt och idag regnade det hund-urin ner på vår balkong. Jag blev skitförbannad och sprang upp för att konfrontera den gamla kvinnan. Då öppnade en riktigt skum liten spanjor och höll dörren på en väldigt liten glänt för att hundarna inte skulle fly lägenheten. Tanten skorrade att han var inneboende. Jag förklarade att de måste göra något åt hundarna och att de kissar på vår balkong. Både den lilla mannen och kvinnan nekade till allt och förklarade att vi var lögnare. VARFÖR i hela friden skulle vi hitta på det?! Vi har inget som helst förhållande till dessa personer och kan således inte ha något personligt agg gentemot dem. Den lilla mannen blev mer och mer trängd av mina anklagelser och efter ett tag var det något som slog runt i hans hjärna och han började skrika för fulla muggar. Riktigt skumt var det. Tanten vankade av och i sin slow-motionstil inne i lägenheten och skorrade samma saker om igen "Det är inte mina hundar", "Dom skäller aldrig". Jag förklarade för båda att de kunde komma ner på vår balkong för att inspektera det nykastade kisset och samtidigt torka upp det. Tanten följde konstigt nog med ner med trasor i högsta hugg rabblandes att hundarna aldrig skällde och att de inte kissade på vår balkong. Väl i vår lägenhet kom hon lufsandes och högljutt skorrande. Teresa försökte tipsa henne om att vår dotter, som låg och grät pga det högljudda bråket, låg och försökte sova men tanten förstod knappt någonting. På balkongen ställde hon sig och torkade upp kisset från mattan, stolsdynan, balkonräcket och insynsskyddet. Hela tiden förklarandes att det inte var hennes hundar. Sedan förklarade hon att det inte var hon som hade kissat - något vi aldrig hade påstått. Tanten var helt klart på gränsen till att bli ordentligt senil dement. Den lilla mannen stod på våningen ovanför och skrek att hon skulle skynda sig och komma upp snabbt. Han fick det på något konstigt sätt att bli vårat fel! Hade mina hundar skällt och kissat ner grannarnas balkong hade jag garanterat bett om ursäkt. Varför skulle grannarna ljuga?! Inte hade jag börjat skrika imbecilla kommentarer hämtade från luften. Han var verkligen i stil med "Men du'rå!". Nu sa han aldrig det, men hans blånekande räckte gott.

Ja ja, vicevärden har inte hjälpt till något trots att jag legat på luren i flera månader så jag ringde polisen för att höra vilka juridiska rättigheter jag hade. Jag fick tala med en mycket trevlig kvinna som hjälpte mig och manade mig också att göra en polisanmälan. Vilket jag gjorde. Hoppas nu att polisen kommer inleda en förundersökning. Chansen är nog liten, men man kan alltid hoppas.

Detta kombinerat med en massa andra faktorer har gjort att vi idag har haft mycket seriösa planer på att emigrera till storstaden. Planen är att fortsätta undersöka olika möjligheter till storstadsboende. Det känns förbaskat skönt och hoppingivande.

Idag var till Stockholm för att fira Teresas farbrors födelsedag. På vägen dit blev vi lurade att köpa ett kort på pressbyrån som skulle gälla för båda. Det gjorde det inte. När vi skulle åka hem fastnade vi i en hiss som luktade urin. Som tur var lyckades vi komma ur den snabbt. Men allt emellan var trevligt. För att kunna återge känslan av hur dessa båda negativa händelser kändes väljer jag att visa en Burzum-video:

Eftersom csn idag gav med sig begav vi oss till uppsalas största köpcentrum som ligger bara 5 minuters promenad härifrån! Amaya fick två nya tröjor varav det på en som var ekologisk stod "we want to save the planet" på och en som det stod "DETROIT" på! Teresa kopplade det samman med Detroits rockscen medan jag tänkte på just detroittechnon. Amaya är så oldschool! Undrar om hon kommer att gilla detroittechno när hon blir stor. Om fallet blir så kan hon skryta med att hon hade en tröja med dinosaurietryck som det står DETROIT på när hon bara var drygt ett år gammal.

Hermez Saliba var inte med i gårdagens avsnitt av Lilla al-Fadji. Jag är superbesviken och tyckte att programmet var jättedåligt. Jag tycker att Hermez Saliba skall ha ett eget program och tror att det var just han som gjorde att första avsnittet kändes fantastiskt.

På tal om HermeZ och Daniel Boyacioglu så lånade jag idag en diktsamling av honom. Det var lite svårt att hitta, men när jag frågade bibliotekarien så visade hon mig till "ungdomslyriken". När jag ville ha en Bruno K. Öijer-samling så hänvisade hon mig till "lyriken". Undrar på vilket sätt samlingen var "ungdomslyrik"? Var den och de övriga böckerna riktade till ungdomar, eller var de skrivna av ungdomar? Och vad är isåfall en ungdom? Och varför skall ungdomar läsa specifik lyrik? Jag gillar inte lyrik speciellt mycket, men om jag hade varit ungdom (som jag kanske är eftersom jag lånade ungdomslyrik?) och intresserad av lyrik hade jag aldrig velat ha "det näst bästa", utan istället velat låna någon klassiker. Ja, det var bra konstigt där på brantingsbiblioteket.

Vi var till boländerna för några dagar sedan för att Amaya skulle få titta på sina favoritfåglar på "Djur Favoriten" som det heter. Vi var ute efter att köpa badanka till henne på en leksaksaffär bredvid och hittade då denna leksaksstation från helvetet. Nästa gång ni bläddrar i en leksakskatalog kan ni studera hur pedagogiskt leksakerna är upplagda så att något kön inte får "fel" leksak. Det är i och för sig gårdagens nyheter som jag skriver om här, men ibland blir man ändå förbluffad av någon anledning. Igår när jag ögnade igenom en leksaksreklam höll jag på att trilla av stolen av en sida som var så rosa att färgen rosa skulle rodna av avund. Barnvagnar, städset, prinsessdockor, prinsesskläder etc etc. Allt i rosa. Sidan bredvid med actionhjältar, farliga djur, och byggleksaker. Men den här leksaken måste väl ändå ta priset. Inbyggd spis, diskho, strykbräda, kyl, mikro, ugn och även några blommor på hyllan. Finns det verkligen föräldrar som vill att deras barn skall aktiveras med hjälp av sådana fantasilösa saker? Jag menar, även om föräldrarna nu skulle vara råsexistiska borde väl ändå föräldrar till döttrar inte känna att det finns någon framtid eller lycka i att stå och stryka ända från det att man är barn? Ja ja, skitsamma, ungarna på bilden verkar ju glada än så länge i alla fall. Vänta bara tills de blir äldre och deras hjärnor smälter av tristessen och strykjärns-armbågen tar ut sin rätt. Och när karlarna kommer hem och inte fattar att de faktiskt offrar hela sina liv för att det gemensamma hemmet skall se fint och prydligt ut när de kommer hem från sina viktiga arbeten. Och allt för att de fick just denna leksaksstation från helvetet.

Idag omskolade jag basilikan till tre stycken 10x10cm krukor med tio plantor i varje. Det känns lite när man ser krukorna, men jag antar att det blir en del basilika i alla fall. Det mesta har växt ordentligt nu sedan jag omskolade det mesta av mina plantor, vilket känns mycket roligt. Jag planterade en ny sommaraster idag också (Matsumoto). Några chokladpeppar har äntligen grott också och jag har så många som jag vill ha, men jag har sått väldigt många också. Cirka en månad och en vecka tog det för pepparn att titta upp! Här följer några bilder:

Scotch Bonnet (som skall få vatten när jorden är helt torr)


Tagetes ('Inca')


Chokladpeppar


Tio basilikor i en basilikaask ('Compact Genovese')


En miljon smultron i en smultronask ('Alexandria')

Denna påskens sista dag är väldigt lugn. Teresa och Amaya sover middag och jag skall nog också gå och vila en stund. Om jag fick välja så skulle jag äta något gott till middag och senare se en fantastisk film. Tyvärr vet man aldrig i förväg vad man tycker om en film man eventuellt skall se.

Idag har jag planterat om nästan alla plantor. Det tog minst 4 timmar tror jag! Hoppas dom blir glada nu med sin näringsrika jord. Under tiden lyssnade jag på ett program av P3 Lab och två program av P3 Pop. Både Pelle Moeld och Sara Martinsson uttalar notoriskt Depeche Mode; "Depece Mådd". Hur kommer det sig? "Mode" har väl aldrig någon lärt sig uttala "Mådd"? Sara Martinsson uttalade Bowie så korrekt som inte ens jag gör och borde därför i journalistisk anda ha lärt sig uttalet för Mode tycker jag. I vilket fall har en tankekedja startats och jag måste säga att Sony Ericssons reklam där "Enjoy The Silence sjungs" av en massa personer är den bästa jag sett på länge.

De senaste dagarna har vi haft en del besök. På min födelsedagsfest var släkten här och det var hur trevligt som helst. Vi åt mat som Teresa lagat. Jag vet fortfarande inte varför jag inte lagade någon mat, men jag tror att det beror på att Teresa nu är hemma då hon har avslutat sina studier tillsvidare pga sin graviditet. Att vi har fastnat i några slags klistriga ofrivilliga könsroller s.a.s. Men jag städade i alla fall i flera timmar så än är inte loppet kört gällande vår strävan efter det perfekta jämställda förhållandet. I vilket fall så är hon en förbaskat duktig kock och det var ingen som sa emot under bjudningen. Jag friterade samosas och gulab jamuns (ok, dom gjorde jag själv i alla fall trots att dom inte blev så lyckade).

I torsdags var Anna och Peter här och det blev god mat och överraskande god Tjeckisk öl. Det var mycket trevligt och jag ser så mycket fram emot att få träffa deras kommande lilla bebis! Och så ser jag så klart fram emot att träffa dom igen, trots att jag är lite avogt inställd till att åka buss till Gottsunda. Inte för att jag är livrädd för Gottsunda, utan mest för att jag blir lite klaustrofobisk i en buss under så lång resa.

Igår var mamma och min bror här. Det var påskfika och vi smaskade i oss marängsviss. Min bror och jag pratade om att vi borde börja träna thaiboxning när han blir äldre och får träna. Han är nu 13 år och snart tycker jag ändå att han borde få tillåtelse. Det vore hur kul som helst tycker jag. Trots att jag faktiskt tycker att folk i grupp är lite läskigt så är min erfarenhet av kampsportsklubbar att det är en mycket hjärtlig atmosfär och mycket kramar och vänliga människor.

Som avrundning på detta inlägg tänkte jag lägga upp just Enjoy The Silence:

Det blev inte alls alla chilis, utan de enda som fick skolas om var Scotch Bonnet. Jag har inga fler tråg! Imorgon tar jag mig nog och köper nya för min födelsedagspeng. Men det blir helt sjukt trångt. Hoppas att jag lyckas skänka bort de jag inte får plats med så att jag slipper kasta dom.
Igår fick jag stränga direktiv att omskola dem snarast. Så jag gjorde det trots att de fortfarande är rätt små. Och anledningen till att de var små var tydligen att de stått i såjord för länge. Jag hade hela tiden gått och väntat på att de skulle "växa ur" sina krukor, men tydligen kan de behöva omskolning innan beroende på näringsfattig såjord. Idag fick de näringsrik blomjord av bästa kvalitet. Men de ser lite fjantiga ut i sina nya utrymmen.

Scotch Bonnet

Tomatinvasion (som skall flyttas närmare fönstret som står öppet och dra nytta av den nytillkomna vinterns kyla för att hålla sig mindre längre. Ända fram till söndag skall det vara snö och ca 0-2 plusgrader!)

Såhär ser det nu ut utanför vår balkong. Snötäcke och +2,3 grader. Bra för tomaterna som får lite extra kyla genom fönstret men inte bra för humöret. Jag älskar vinter men inte när det egentligen skall vara vår. Dessutom hade jag sett fram emot att få se Amaya promenera i sina nya skor. Fast det kanske hon kan även fast det är snö?

Imorgon skall jag träna och skola om alla chiliplantor.

Igår såg jag premiären av programmet "Lilla al-Fadji & Co." och måste säga att jag fick en gnutta hopp för den svenska humorn. Under extremt lång tid har det varit sådan enorm torka men helt imbecilla program där paradnumret är "Hjälp!" i vilket Sveriges så kallade humorelit ingår. Människor som har haft alldeles för stora tröjor alldeles för länge och till slut i programmet Hjälp! klappar ihop för gott. Den enda som jag tycker har hållit hög klass och gjort något speciellt är Peter Wahlbeck, en man vars alster jag följt sedan Tv für Alle visades på gamla goda Ztv-tiden.

Nu de senaste veckorna har det varit en extrem hysteri kring en ung gänglig gosse vid namn Björn Gustafsson. En hysteri som jag inte alls kan relatera till. Det svenska folket måste vara otroligt svältfödda som nästan fullkomligt skrattar av sig själva på mitten så fort han visas i teverutan.

Men så visades gårdagens program Lilla al-Fadji & Co. Jag vill inte säga att programmet är genialt men faktiskt så pass underhållande och innehållandes sådan pricksäkra imitationer att i alla fall jag skrattade ofta. Det absolut bästa var när Daniel Boyacioglu fick ta plats som smörsångare på badhuset. Daniel Boyacioglu sätter jag jämte Peter Wahlbeck som Sveriges två bästa komiker. Nu är inte Daniel aktiv som komiker utan mer som estradpoet, och ibland ackompagnerad av musik, men han måste vara något av det roligaste jag känner till. Något jag också tycker är kul är att han har ungefär samma kroppsform som mig (stor svank, tjock och välgödd) och ser ut att trivas så med sig själv och sin fönade elvisliknande frisyr.

Första gången jag kom i kontakt med honom var under det eminenta programmet Bingo Royale som visades på svt förra året. Uppträdandet är genialt. Och som jag har letat efter klippet! Idag såg jag att någon faktiskt har bemödat sig att lägga upp det på youtube:

Nu blommar löken. Jag har inte uppdaterat på länge men tänkte nu berätta att jag varit på "nystartsträff" på studiecentret. Idag börjar officiellt min nya kurs. Två veckors introkurs först. Det känns tamt och bra. Sen blir det förmodligen en chock när mattekursen börjar. Jag förstod ungefär 10% av matematik B när jag läste det. Nu lär jag inte förstå någonting. Skam den som ger sig!

Nu har 9 jordgubbsplantor kommit upp, en hel del Tagetes erecta F1 'Inca', kungsmynta och citrontemynta. Jag har även satt upp den tredje armaturen i hobbyrummet. Nu får det inte plats några fler och jag orkar inte heller borra i taket något mer, det är nog något av det tråkigaste och mest ansträngande jag känner till.

Jordgubben 'Temptation'


Tagetes erecta F1 'Inca'


Odlingshörnan

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det nya träningsprogrammet skulle kunna bli såhär hårt. Idag lyckades vi sänka tiden till 1h 30min men jag måste nog säga att det var ännu jobbigare idag.

Det kan ha berott på vårat nya tonårsliv med en dotter som vaknar 10.30 på morgonen och att vi därför utökar vår "fritid" på kvällen/natten. Något som jag inte skäms för då vi om någon månad varken kommer att få fritid eller sömn på länge. Igår såg vi en Koreansk film som heter The Return. Den var förbaskat svår att hänga med i då alla heter Yo-Hung San och Hong-Man Choi. Jag har mycket svårt att känna igen asiatiska ansikten och när koreanerna insisterar på att ha så krångliga namn blir det inte lättare att komma ihåg vem som är vem. Men jag måste ändå säga att filmen var bra och den hade säkert varit mycket bättre om jag hade kommit ihåg fler än två av personerna.

I förrgår såg vi den rumänska filmen "4 Months, 3 Weeks and 2 Days" som handlade om abort i ett land där abort inte är tillåtet. Jag måste säga att den var riktigt bra. Så mörk och bra på flera sätt. Med mörk menar jag både handlingen och att de flesta bilderna från rumänien var filmade i mörker. Jag gillar europeiska filmer som utspelar sig i mörker och dom får gärna vara "mörka" också.

Jag hade kunnat lägga upp bilder och fårbetyg på filmerna men jag orkar inte då mina armar och handleder är helt slut.

Idag lyssnade jag på Autechres nya skiva. Den var precis lika intetsägande för mig som deras tidigare skivor. Jag kan inte förstå varför alla som intresserar sig för elektronisk musik höjer dem till skyarna. Tacka vet jag Squarepushers "Feed me weird things".

På söndag kommer hela släkten hit för mitt uppskjutna födelsedagskalas. Det skall bli väldigt trevligt att träffa alla igen :)

Jag är nyss hemkommen från det hårdaste träningspasset hittills. Vi har ett nytt träningsschema som tog oss 1h 50min att genomföra! Det skall ta 60 min egentligen, men eftersom vi var tvungna att lära oss de nya maskinerna etc så tog det förbaskat lång tid. Dessutom är folk så tröga och sitter och halvsover vid sina maskiner så vi fick köa på flera också. Hursomhelst känns det som att detta är början på en ny era!

Under tiden jag tränade var Teresa och Amaya hos barnmorskan för vikt och längdkoll av Amaya. Jag vill inte följa med på dessa saker då barnmorskan är en tysk tant av den gamla skolan som ignorerat mig varenda gång jag öppnat munnen. När jag har frågat om något har hon antingen himlat med ögonen, inte svarat eller om hon någon gång svarat så har hon svarat till Teresa (!). Det känns helt opeppande att följa med då. Idag hade hon dock tydligen uppmärksammat att Teresa var gravid och blev då mycket förtjust och trevlig mot Teresa.

Allt var bra med Amaya men tanten tyckte att hon var lite blyg. Hemma är hon alls inte blyg utan är extremt livlig och sjunger, pratar och skriker hela dagarna i sträck. Men det är sant att hon blir blyg när det kommer människor på besök. Och detta beror helt klart på att det knappt kommer någon på besök. När vi flyttade till Uppsala från Umeå trodde vi att vi skulle få världens supersociala nätverk då vår släkt bor i Uppsala/Stockholm, men så blev inte fallet. Eftersom vi inte har några vänner som har barn har det inte fallit sig naturligt för Amaya att umgås med några barn heller. Där kommer "öppna förskolan" in i bilden. Det är något som vi verkligen borde ha startat med från början. Men eftersom vi inte visste att vi skulle ha det helt snustorrt med intressenter för Amaya har vi inte gjort det. Vi har väl hoppats en del att någon kanske skulle bli extra intresserad av Amaya och komma hit ofta, men det har bara varit en naiv dröm.
Varken jag eller Teresa tycker om att umgås i grupp med människor vi inte känner, och absolut inte folk som köpt hela barnmodekonceptet med tiotusenkronorsvagn, vagnskylt med namn som Tindra, Bilbo, Lycka, Frodo, Gandalf, Level 20-alven etc etc etc.

Amaya börjar ju på dagis snart, men det vore inte snällt mot henne att kasta in henne i den situationen utan att ha "lättstartat" innan med korta gruppträffar på öppna förskolan. Så nu har vi bestämt att det skall bli öppna förskolan för Amaya snart. Om hon bara visste hur mycket kärlek vi har till henne som gör detta. Jag kommer vara den första som informerar henne om det när hon senare gör eventuella tonårsuppror.

Den första träffen heter "Barn och mat" och skall hållas av den tyska tanten. Hon blev mycket upprörd när vi för länge sedan förklarade att vi inte serverar kött hemma. Jag väljer att stå över i alla fall den träffen och satsa på den nästkommande.

Jag önskar att min Umeåvän Erik och Teresas Stockholmsvän Jenny bodde närmare. Dom brukar alltid vara så glada och leka med Amaya. Och Amaya blir alltid så glad och lekfull när dom kommer på besök. När Anna och Peter snart får barn hoppas jag att vi redan är goda vänner med dom och att vi har möjligheten att träffa dom ofta för lek och skoj.

Nu har jag gjort ett nytt krukkap och tagit del av Rustas utförsäljning av hinkar med skrikiga färger. Neonlila, neonrosa, neonturkos och neongrön. Jag satsade på neongrön. 10st 10l hinkar för 50:-! Det tycker i alla fall jag var en bra investering inför sommaren då alla plantorna skall ut på balkongen. Hade jag varit rik så hade jag nog köpt terrakottakrukor, men nu är jag inte det. Och den som inte är det för vara glad för sina neongröna hinkar!

Tomaterna håller verkligen på att ta över här hemma. Jag försöker tänka positivt och intalar mig själv att det bara är gott. Men att det är ca tre månader innan de ska utplanteras känns väldigt stressigt. De kommer ju vara superstora då! Och kanske har de redan börjat blomma också o_O Chiliplantorna är fortfarande små och växer enligt mig i en perfekt takt. Nästa år ska jag plantera tomaterna mycket senare. Undrar om det finns något sätt som man kan få de att växa långsammare på? Hoppas verkligen att det blir en tidig sommar. Dels för tomaternas skull och dels för min skull då jag förmodligen inte kommer ha ork eller lust att syssla med plantering när vår nya bebis precis har kommit. Här är bladverk underifrån:



Tomaterna samlade. Gul körsbärstomat till vänster, tumbler i mitten och några oregon spring till höger:


De gula körsbärstomaternas djungelkronor uppifrån:

TEKKONKINKREET
Två dagar efter att jag sett filmen vet jag fortfarande inte vad jag tyckte. Det var lite svårt att hänga med i handlingen då jag hela tiden var förstummad och förtrollad av den fantastiska detaljrikedomen och stilen som denna anime var tecknad i. Filmen är överlag väldigt surrealistisk och tankar, dagdrömmar, känslor etc avbildas i att verkligheten förändras och hela filmen blir som en lång dröm där verklighet och fantasi växlar om vartannat. Det är en typisk film som kan lämna åskådaren med en känsla av att hon är en idiot då hon inte förstod allt. Lite som i Lynch svårare filmer. Att man sett något genialiskt men missat halva upplevelsen då ens intelligens och koncentration inte räckt till.

Filmen får av mig fyra får och hade eventuellt fått fem om min koncentrationsförmåga hade varit högre och jag hade kunnat göra annat än att sitta med halvöppen mun och fascineras av de fantastiska tecknarnas trollkonster.

Detta är mitt sista inlägg för idag. Låten som jag tänker presentera måste var min absoluta favoritlåt eftersom jag lyssnat på den i all oändlighet utan att tröttna på den. Innan jag joinade Krishnarörelsen när jag var ca 14 år så fick jag låna ett band med denna låt och var helt betuttad i den redan då. Sedan dess har jag älskat den. Räkna också in att den spelas på alla Krishnatempel över hela världen kl 07:15 varje morgon, och att jag då hört den minst ett år varje dag när jag bodde på templet. Och fortfarande tycker jag att den är helt outtömlig!

Numera har jag till och med köpt originalvinylen! Det är George Harrison som producerat den och han spelar också många av instrumenten på denna apple-skiva (från 1970). Det kanske är onödigt att säga, men George Harrison är min favorit-Beatle.

Videoinspelningen är ifrån ett Krishnatempel som jag inte känner till namnet på.

Teresas tycker att den är läskig.

Eftersom det är kvinnodagen idag tycker jag att Charles Mansons låt "Look at your game girl" passar bra. Det har inget med feminsim att göra riktigt utan mer andliga saker. Kanske predikade Manson för kvinnans andliga frigörelse! I vilket fall tycker jag att låten för mig är en vägledare ibland.

Ingen vet vad Charles Manson egentligen gjorde förutom att han var en hippie, hade ett kollektiv och tog en del droger. Och nu sitter han inne på livstid sedan några decennier tillbaka. Jag tycker han borde ha fått ett skivkontrakt på minst en fullängdsskiva i alla fall. Detta är min favorit:

Det har funnit alldeles för lite tid för uppdatering då jag varit sjuk och somnat till varenda stund som jag har tid för fritid. Men idag ska jag inte somna.

Vi har sett två stycken filmer av samme italienske regissör, Giuseppe Tornatore. Det har varit rätt uppfriskande att se italiensk film då min enda kontakt med sådan tidigare har varit giallos (horror/thriller från 70-talet).

LA SCONOSCIUTA
Jag hade inga förväntningar på denna alls då jag inte hade en aning om vem Tornatore var förutom att han gjort en väldigt känd film vid namn 'Nuovo Cinema Paradiso'. Men jag måste ändå säga att den var väldigt mysig trots den sorgliga handlingen. Det är ingen mening att avslöja handlingen då det är lätt att förstöra för eventuella läsares filmtittande.

Jag kan inte säga att den var speciellt fantastisk, men ändå rätt trevlig. Hade det regnat ute så hade den varit ännu trevligare.

Filmen får 3 av 5 får av mig.


NUOVO CINEMA PARADISO
Så bestämde vi oss äntligen för att se denna film som legat och väntat så länge i bokhyllan. Anledningen till att vi dragit oss för det är att filmen är 2h 54min lång. Jag kan inte säga att det var värt det. Första delen av filmen tyckte i alla fall jag var underhållande och tokrolig. Burdusa italienska utbrott och glada utrop. Sedan förvandlades filmens återstående del till en riktigt dålig kärlekshistoria som inte hade någon grund överhuvudtaget. Resten av filmen fick man kämpa för att hålla sig vaken till. Jag läste mig till att det fanns en mycket kortare "internationell" version. Hoppas att de som ser den slipper se det 1h 54min utdragna irrationella italienska kärleksblasket.

Filmen får av mig 2 får för den första timmen.

Nu har jag sått två lådor med jordgubben 'temptation' och har inga lådor kvar! Imorgon kanske jag får ta och tigga godislådor på någon affär? Klockan är långt över midnatt och min eftermiddagssömn pajade den normala sovtiden. Godnatt!

Idag har varit en väldigt trevlig dag. Vi hittade en ny och trevligare väg till boländerna och besökte djurens hus (tror jag väl att det heter?). Amaya blev jätteglad av att få prata och peka på alla småfåglar, råttor, marsvin och kaniner. Hon var lite reserverad när det gällde en galen papegoja som skrek hela tiden. Det var kul att se henne så upplivad!

När vi kommit hem hade vi kuddkrig allihop och efter det somnade jag på stört efter någon timme. Det var rätt tråkigt men välgörande.

Dagens kap är massor med fröer. Pepparmynta, temynta, oregano, citronmeliss, kamomill och jordgubbar. Det blir till att sätta massor av fröer ikväll (natt?) efter att eventuellt ha sett en film.

Javisst ja. Vi såg Children Underground igår.

CHILDREN UNDERGROUND

Filmen behandlar misären hos ungefär fem barns liv. Alla barnen i åldrarna 8-16 känner varandra och lever tillsammans i bukarests tunnelbanestation. Dagarna går ut på att försöka sova, sniffa färglösning, vara arga och hårda och ibland få oväntade utbrott. Man får lära sig hur den sociala välfärden i Rumänien är usel och att det är helt normalt att föräldrarna slår sina barn.

Då slutet på filmen började hacka blev jag sur. Men när man fick läsa extrameterialet om hur deras liv såg ut ca ett år senare blev jag mer nöjd.

Filmen får 3,5 får av mig.

Idag har jag vattnat nästan alla plantor som har varit mycket torra men ändå glada. Det är verkligen hur bra som helst att ha ett tråg under som man bara häller vatten i så får plantorna stå och dra i sig själva så mycket de vill ha tills jorden är genomfuktig. Det känns väldigt rofyllt att vattna på det här sättet av någon anledning. När jag skulle kolla vilka som behövde vatten så såg jag en tumbler som var helt snustorr. Det var en av tomaterna som blev omplanterad för några dagar sedan och den hade inte fått några dräneringshål! Alltså trodde jag att den sög i sig vatten, men i själva verket har den varit halvt torr sedan dess. Och ändå såg den ut att trivas rätt bra!

Ja ja, nu har den fått dräneringshål och ett bad i fatet i alla fall.

Idag är det min födelsedag och jag måste säga att den har varit exemplarisk. Jag steg upp tidigt för att passa en tid på gymmet med vår första omgång med personlig instruktör och drog mig verkligen för det då jag visste att jag skulle vara trött och oinspirerad. Men instruktören var hur bra som helst! Och nu har vi fått världens bästa schema som kommer göra underverk med våra kroppar.

Senare tog jag mig till CVL för att få en studievägledares underskrift på ett papper för att jag ska få läsa Matematik C på distans. Skojig som jag är skojade jag med vägledaren och sa att hon under "eventuella hinder/problem" kunde skriva att jag var urusel på matematik. Så skrev hon det såklart trots att jag försökte förklara att det var ett litet skämt. Nu kanske jag inte får läsa kursen!

När jag kom hem hade min kära Teresa blåst neonballonger i köket, gjort en närande lunch, slagit in paket och gjort ett fint födelsedagskort. Senare gav hon mig indisk öl i form av Cobra. Jag har aldrig druckit den trots att alla andra gjort det. Men jäklar vad god den var! Jag måste säga att det är min favoritöl trots att jag är Indien-partisk. Tydligen är den gjord i Bangalore som är tvål, parfym och rökelsecentrum i Indien, om jag inte minns fel. Dom där Indierna kan nog allting. Och vilken vacker flaska sen!

Två konstiga groddar från blomstertobaken har kommit upp i samma lilla kruka (som jag trodde jag bara planterat ett frö i) och jag undrar om det verkligen är blomstertobak. Den som är kunnig får gärna svara efter att ha sett min bifogade bild som inte är sådär jättebra kanske. Bli inte skrämd av allt grönt. Det är perlit som fått alger på sig efter att ha levt fuktigt i ungefär en månad. Fröna planterades 2:a februari.

NAUSICAÄ OF THE VALLEY OF THE WIND
Äntligen tog vi oss i kragen och såg Nausicaä of the valley of the wind, som har stått i bokhyllan bland Teresas Studio Ghibli-samling i över ett år! Anledningen till att vi inte sett den tidigare har varit att båda våra gamla dvd-spelare har visat en kamera i översta vänstra hörnet av bilden hela tiden då filmen har ett alternativt filmspår med screenplayen. Vår nuvarande spelare visade bara kameran vid kapitelbytet. Jag har varit lite avogt inställd till filmen då den är så pass gammal och jag är lite avogt inställd till gammal anime då färgerna ofta är blaskiga och jag av någon anledning får ångest av det. Men filmen var inte alls blaskig utan fantastisk som alla Ghiblifilmer jag sett. Den kändes väldigt lik Princess Mononoke (som jag faktiskt tycker är mycket bättre) men stod ändå på egna ben, då den egentligen är tidigare tror jag. Ett plus för att det var prinsessor som styrde över byarna och att byfolket en gång under filmen ropade något i stil med "We need everyones help - even the boys!". Jag måste forska i varför Miyazaki alltid har kvinnliga hjältar utan att jag någonsin ens hört varför. Det bara är så. Vilket är rågrymt!

Filmen får fyra ghiblifår.

NO COUNTRY FOR OLD MEN
I förrgår såg vi denna film och jag måste säga att jag blev glatt överraskad. Förra årets stora oscarsvinnare "The Departed" tyckte jag var ett skämt, men denna var förmodligen värd sitt pris då jag har svårt att tänka mig att de andra filmerna höll någon vidare hög klass. Juno och Gone baby gone är de filmer jag minns som vi sett av de nominerade och de var absolut inte värda de minst 90 minuterna som de uppspelades under. No country for old men var riktigt spännande och höll ett väldigt avslappnat lugnt tempo och lyckades samtidigt vara så pass spännande att jag blev irriterad när Teresa försökte säga något litet, för att jag var så uppe i den. Det brukar aldrig hända annars. Jag är egentligen inte något superfan av Coenbröderna (fast jag tycker Fargo är en riktigt bra film) så detta var kul.

Av mig får filmen, med lite skam då den var oscars sporskars-nominerad, fyra får.