मोक्ष für alle

Waira har börjat bli missnöjd, precis som Amaya var vid den här tiden i början av sitt liv. Och det är främst kring 23.00-01.00. Vi fick gå ankstilen, eller reggaestilen om man så vill, igår för att hon skulle bli nöjd och somna om. Förmodligen är det hennes mage som krånglar. Idag är vi trötta då Amaya vaknar tidigt numera. Dessutom regnar det och vi kan inte hitta på något. Innan vi hade barn kunde vi bara ligga i soffan och kolla på film, spela tv-spel osv. Precis allt kunde man göra och det var riktigt mysigt att höra regnet slå mot fönstren. Nu är det sjukligt uttråkande att försöka hålla sig vaken och vid gott mod. Amaya sover så gott om nätterna och är lika pigg, glad och energisk som vanligt. Och det enda vi kan hitta på är att leka på hennes rum. Men det är svårt att leka när man kämpar för att hålla ögonlocken öppna. Mina skor som jag så glatt köpte på rea är fortfarande ett par converse och att jag inte mindes att jag inte kan använda sådana då de är alldeles för smala vid tårna, har gjort att jag nu står utan skor. Mina gamla vans har ett enormt stort hål i sig och är det det minsta blött ute så blir de fulla med vatten på en gång. Dessutom slits strumporna och fötterna sönder av hålet. Nu väntar jag på ett par nya skor som förhoppningsvis kommer denna vecka. Innan dess får jag hålla mig till korta och regnfria promenader.

Bolivian Rainbow (Den stora anledningen till att jag överhuvudtaget började odla chili då den enligt bilder blir otroligt vacker i regnbågens alla färger!)


Hungarian Yellow Hot Wax (Som jag inte har någon relation till förutom att jag förstått att den skall smaka väldigt gott.)


Tagetes F1 'Inca' (Hybridtagetesen som ger jätteblommor á 10cm i omkrets! Detta är min nuvarande favoritblomma.)


Ampeltomaten Tumbler (nu har vi äntligen massor av små, gröna tomater på balkongen.)

Nya odlingshörnan (som har snott en del av balkongbordet och därmed gjort att det inte finns något bord att sitta vid längre. Nästa år får det bli färre plantor. I balkonglådan vid fönstret är det smultron.)


Mangold (som kanske har det lite väl torrt. Men när den får vatten vill den bara lägga sig ner, så jag ger den därför inga stora mängder.)


Sockerärt (som jag inte visste hade fina små blommor!)


Spenat

Med eller utan rom spelar inte så stor roll när man gör Mojito tycker jag. Eller jo, den är lite godare med. Redan som liten var jag galen i romsmaken i form av romrussinglass. Denna kvällens drink är utan alkohol och fantastiskt läskande och KALL! Myntan är hemodlad :)

På tal om odling så har jag upptäckt en massa små tomater och chilis på vår balkong.

Wairas fullständiga namn är inskickat till skatteverket och hon har fått namnen Waira (som går att läsa om i tidigare inlägg), Yamuna och Simone.

Yamuna från den mystiska heliga floden i Indien.
Och Simone från den fantastiska Simone de Beauvoir såklart.

I söndags hade vi släktbjudning och firade Waira, Teresa och Elins födelsedagar. Waira fick en massa fina P.O.P-kläder och även Amaya fick ett fint par P.O.P-skjorts och en Alfonsryggsäck. Alfonsryggsäcken var en hit och hon vill ofta att man skall hjälpa henne att sätta på den. Såhär glad blev hon i sin Alfonsryggsäck och P.O.P-skjorts:
Tiden efter att Waira kom till familjen har gått bra. Teresa får inte sova så mycket pg a amning för jämnan och Amaya är oftast snäll mot sin lillasyster. Men när kvällen är sen och hon börjar bli trött så riktar hon gärna både ett och två slag mot Waira. Ofta försöker hon också på ett smart sätt låtsas att hon ser åt ett annat håll och lägger handen på Waira för att "råka" trycka till på väl utvalda ställen. Då är det dags för Amaya att gå och sova. När hon är trött gör hon alla förbjudna saker som att slå sina föräldrar och trycka på knappar och dra ner saker som hon vet att hon inte får. Som svar på tillsägelser ler hon alltid nonchigt då. Här är en typisk bild på när hon vill ta lite extra hårt på sin syster:
Och som liten odlingsuppdatering kan jag förklara att jag tänkte plantera om mina smultron idag. När jag lyfte upp de undangömda plantorna såg jag att det var en massa bär på dom! Jag som känt mig lite ledsen för att alla andra får tomater och chilis hade en hel skattgömma bland plantorna! Teresa smakade ett och tyckte att det var gott. Jag smakade ett och tyckte att det var gott. Sen fick jag ett enormt kli i öronen. Jag tål inte smultron. Här är en bild på en omplanterad smultronplanta:

Slutligen kan jag tillägga att vi var på stan och skulle shoppa skor till Teresa. Jag hittade ett par Converse som det var 50% rea på! Det var behövligt då jag har ett stort hål i mina skor som sliter sönder både mina fötter och strumpor. Teresa fick också tag på ett par fina skor. Sedan begav vi oss till Weekday och jag hittade en kofta som det också var 50% på! Dessutom var det ett litet hål i den så jag fick den ännu billigare. Nu behövs bara nål och tråd så kommer jag se superpiffig ut.

Röd paprika (som äntligen fått en stor hink)

Chokladpeppar (som också fått större svängrum. Rötterna på denna hade letat sig långt ut genom dräneringshålen)

Nu har vi sett klart första säsongen av Six Feet Under och har ingen mer serie att följa. Kanske att vi beställer säsong två. Efter att ha sett Twin Peaks och Dexter känns det väldigt svårt att hitta något liknande bra. Eftersom Teresa sover mindre än mig pga amning passar det bättre att se en serie än en film så man kan välja att stänga av efter en timme. Igår såg jag Hellboy tillsammans med Teresa som sov hela filmen. Hon missade verkligen ingenting.

Ibland blir jag nedstämd när jag tänker på att det inte finns mer Twin Peaks att se. Hejdå.

Idag har vi äntligen investerat i en bättre barnvagn. Det blev en begagnad sittvagn med fullt liggläge och mjuklift. Turligt nog fungerade allting på den till skillnad från den vi har som har hängt med i 1 ½ år och varit trasig hela tiden. Vi tog en promenad till ikea och inhandlade lite skojj till Amaya också. Eftersom min sitar tillslut bringade hem peng kunde vi lyckligtvis göra detta. Amaya fick ett draperi, ett lektält och en gunggrej. Hon verkade mycket förtjust i sitt nya draperi innan hon gick och lade sig. Jag antar att lektältet kanske blir ännu roligare :)



Här är en bild på fina Amaya som smaskar i sig pannkaka med äppelmos. Mums!


Och här den nyuppackade neemtvålen som jag köpt från Indien. Så fin med swastikan, och den luktar ljuvligt!

Så träffade jag fransmannen till slut. Han var en typisk fransman och såklart ville han pruta. Han ville pruta ner sitaren 500:- men jag tyckte att han kunde få pruta 200:-. Då förklarade han att det är ett franskt talesätt att man skall mötas på halva vägen när det gäller prutning så han godtog det. När han så skulle ta ut pengar hade han bara 2100:- på kontot. Jag förklarade att han kunde ge mig de pengarna och sätta in pengar på mitt konto senare. Då menade han att han faktiskt behövde pengar för att leva på tills hans paycheck kom den 23:e. Väldigt misstänksam blev jag. Det slutade med att han gav mig 1000:- och förklarade att han och hans sambo delade på sina pengar och därför skulle han få pengar av henne som han skulle föra in på mitt konto så fort som möjligt. Jag orkade inte med om det skulle bli dålig stämning så jag sa att det var ok. Jag har hans hemnummer och mobilnummer så om han inte sätter in pengarna kan jag ju alltid åka dit och kräva pengarna av honom. Vilket jag aldrig lär göra. Nu litar jag bara på att han är ärlig.

På vägen hem gick Amaya och jag och hälsade på Amayas farmor (Teresa och Waira for till Stockholm för att närvara vid Jennys kafferep). Det var mycket uppskattat som vanligt och Amaya lyssnade på ska, som är hennes nya favoritgenre, och hittade ett par fina solglasögon i en av farmors leksakslådor :)

För övrigt är kvaliteten på min mobilkamera riktigt usel.

Jag har precis avslutat min betygsdialog med min lärare. Och jag hade aldrig kunnat tro det, men jag klarade kursen! När Waira föddes så hamnade min hjärna på omstart och allt jag någonsin hade lärt mig om matematik försvann 08:46 den 5/6. Jag gick och la mig relativt sent efter att ha sett nya Michel Gondry-filmen (som var ok, men för mycket hollywood-mysig) och gick upp tidigt för att snabbt kolla igenom matteboken för att friska upp minnet. Ingenting friskades upp, utan jag satt helt blank och undrade om jag verkligen hade räknat detta. Efter en stor nervositet var det så min tur att logga in och rigga mikrofon och webbkamera. Och tänk - jag klarade kursen :)

Nu vet jag äntligen! Amaya och jag tog en långpromenad till boländerna och vi tittade in på babyland för att hämta en "babybox" och frågade samtidigt om vad dom kunde tipsa om för lösning. Då säger kvinnan att en syskonvagn bara är tillåten för 15kg per sida. Och Amaya väger ju jättesnart 15kg! Den enda som håller för mer är den där rymdvagnen som kostar en miljon och heter phil & teds. Den håller för 40kg. Men den har vi ju inte råd med. Så det får bli en liggvagn till Waira och en sittvagn till Amaya. Skönt att ett alternativ försvunnit nu :)

Idag var Jenny på besök. Det var trevligt. Hon berättade om sina tomater och chilis som jag blev mäkta avundsjuk på! Nästa år skall jag så lika tidigt som henne! Vi gick ut allihopa och lekte på lekplatsen och jag tog en fin bild på Amaya. Tråkigt nog är skärpan inte perfekt. Men jag tycker ändå bilden är väldigt fin :)

Stackars Waira får kamerablixtar på sig mitt i natten.

Just nu kretsar våra tankar kring nyköp av barnvagn. Skall vi ha en syskonvagn, sittvagn och bärsele eller sittvagn och liggvagn? Den som kommer med bäst tips vinner ett pris*!








*Som är äran.

Waira är, precis som Amaya, ett Aymaranamn och betyder "vind".
På sanskrit betyder det oturligt nog ung. "hat". Men jag väljer att då böja namnet till "Vajra" vilket är halvguden Indras vapen. Efter lite googling har jag även funnit att Waira är ett mycket okänt bergsmonster i Japansk mytologi och står där beskrivet i ett bestiarium från kring 1780. Det tycker jag var mycket underhållande :) Waira är även en plats på Papua Nya Guinea. Waira är namnet på en liten aymaraflicka i Eusebio Topoocos barnbok "Wairas första resa".
Filmen under är en klassisk Aymaradans som heter "Waira Tusuy" vilket betyder ungefär "Den dansande vinden". Håll till godo :)

När det är såhär förbaskat varmt behöver man vila ofta. Waira vilar mest, men Amaya är också ovanligt trött av värmen. Idag tog Amayas mormor med henne på en liten utflykt till källparken så att vi fick vila lite. Det var mycket uppskattat av alla! Tråkigt nog har Amayas solkräm försvunnit, men den kommer förhoppningsvis fram någon dag när vi orkar städa. Enligt smhi skall det bli 30 grader varmt imorgon. Vi önskar allihop att det skulle bli något kallare. Fläktarna går dygnet runt här och vi önskar att vi hade en takfläkt som installerade sig själv.

Så är äntligen hela familjen samlad :) Igårkväll kom Teresa och Waira hem! Amayas farmor underhöll henne under tiden jag tog mig till sjukhuset. Hon fick pannkakor och var vid väldigt gott mod hela tiden. När vi kom hem och Amaya fick möjligheten att titta närmare på Waira var hon mycket intresserad och hittills har hon behandlat sin lillasyster mycket fint. Någon gång när hon har varit trött har hon tagit i lite extra och petat eller klämt lite extra hårt, men jag måste säga att det har gått hur bra som helst. Amaya blev lite ledsen när jag skulle lägga henne igår eftersom mamma satt kvar i vardagsrummet. Det blev för Teresa att vanka sig in i rummet också och ge Amaya en godnattkram precis som vi brukar. Då sov hon mycket gott och vaknade bara en gång av Wairas skrik. Och det är egentligen inga skrik alls från Waira. Hon äter och sover mest. Inatt vid 4-tiden fick Teresa några fruktansvärda sammandragningar, men det löste sig efter ca en timme (från att jag hade vaknat till i alla fall) som tur var. Waira äter, sover, kissar och bajsar precis som hon skall. Och jag har fått de karaktäristiska bebisföräldrakräksfläckarna på tröjan igen :)

Nu är jag precis hemkommen med Amaya från BB. Det var en jäkla färd i värmen, men vi promenerade i skuggan så att det funkade rätt ok ändå. Jag är supervirrig och lyckades glömma allt. Jag hade ställt skötväskan och Amayas stora nappflaska på hatthyllan för att jag skulle ta med, men kom på vid bussen att jag hade glömt allt. Så jag var tvungen att köpa en ny flaska på apoteket på sjukhuset. Den fyllde jag med smarrig osötad saft och Amaya lapade i sig. När hon sedan ställde sig i "bajsposition" var jag på väg att byta på henne. Då insåg jag att blöjorna låg i skötväskan. Kvickt sprang jag ut och frågade om de hade blöjor för så stora barn, men det hade de inte. Så Amaya och jag fick springa iväg till apoteket igen för att köpa blöjor. Där hade de bara blöjor för prematurbarn. Jag försökte tillverka blöjor av blodskydd, papperslakan etc, men de funkade inget vidare. Tillslut gav jag upp och var tvungen att låta Amaya kissa fritt. Det gjorde hon också efter sin stora flaska med saft. Så jag sprang runt och torkade upp kiss från golvet och lyfte upp Amaya från hennes halkrelaterade kissolyckor. Hon var inte så superintresserad av Waira, men imorgon kanske det blir andra bullar då jag precis fått reda på att Teresa blivit utskriven! Det måste vara rekord i återhämtning från kejsarsnitt! Nu återstår att vänta på min mor som skall komma hit och passa Amaya medan jag tar bussen till sjukhuset. Vi åker taxi hem sen och allt går förhoppningsvis bra.

Äntligen är hon här! Allt har gått fantastiskt bra. Både Waira och Teresa mår prima (efter omständigheterna) och Waira är hittills en väldigt lugn bebis. 3610 gram väger hon och det syns tycker jag :) Hon föddes 08:46 imorse och är 51 cm lång. Äntligen känns det som att vi kan börja leva igen. Graviditet är så himla överskattat och innebär nästan enbart lidande. Men när barnet kommer ut och alla mår bra infinner sig en känsla som inte går att beskriva. Det är som att gå på moln hela tiden plus att man är lite extra stirrig eftersom man inte sover mycket. Jag känner mig lite vemodig dock då jag inte kan vara hos Teresa och Waira hela tiden eftersom Amaya behöver en förälder hemma. När vi var på sjukhuset längtade jag efter Amaya och nu längtar jag efter Waira och Teresa. Hoppas allt fortskrider lika gott som det gjort så att Teresa får komma hem så snart som möjligt. Imorgon skall Amaya för första gången få träffa sin lillasyster och vägen dit kommer att bjuda på lidande i form av 29-gradig värme. Men just nu känns det som att jag inte kunde bry mig mindre om värme eller andra världsliga ting!

Idag fick vi ett glatt pengatillflöde för den extrema ovanlighetens skull. Det kan ha att göra med den extrema negativa karman som jag förbrände under natten iom min dröm. Teresa fick pengar från skatten som var helt oväntat och jag har fått en fransman på halsen som är mycket angelägen om att köpa min sitar. Festligheterna till ära bestämde vi oss för att investera i en fönsterfilm, även kallad insynsskydd, till köksfönstret. Med en tunn, vit, gardin som tillägg ger nog detta maximalt insynsskydd - något vi behöver eftersom vi bor på nedre botten och har porten precis bredvid oss. Den var inte billig, men den var samtidigt helt fantastiskt fin (Franslampa, rådjur, vas, kikare ((som inte syns bakom vår garderobsblomma)), solfjäder, blomma och spegel ((som klipptes av)) är något som alla borde ha i sina fönster :) Lägg märke till sex stycken krukor som står under. Det är basilika som kommer att trivas mycket gott från det indirekta solljuset enligt många efterforskningars utsagor :)

Nu börjar jag bli riktigt nervös. Det är två dagar kvar tills vi får en ny familjemedlem.
Inatt hade jag världens mardröm om förlossningen. De som inte tycker om att lyssna till andras drömmar kan sluta läsa här.

Det gjordes av någon anledning ett nytt ultraljud och barnmorskan förklarade att det var 6 stycken minibebisar i magen. När jag frågade hur de skulle kunna överleva svarade barnmorskan "Det vet väl inte jag.". Sedan fick vi veta att varje bebis bara hade 20% hud på kroppen och skulle inte få mer hud. Några av bebisarna vara också felkonstruerade på så sätt att underkroppen var bakochfram. Några var också samtidigt siamesiska tvillingar. Vi var väldigt förtvivlade jag och Teresa. Under förlossningen dog Teresa och kort därefter även Amaya. Kvar stod jag med 6 stycken bebisar som inte var större än små kycklingar och dessutom var helt vanskapta och såg ut som att de var helt brännskadade pga saknaden av hud. Väldigt lika Freddy Krueger. Det kändes som att drömmen höll på i en evighet.

Det var en förbaskat jobbig dröm.