
Så var vi till dagmamman idag igen. Nu var det parklek med alla de samarbetande dagmammorna som gällde. Amaya lyckades charma precis alla och till slut blev hon så glad att hon satte sig på huk och höll på att ramla omkull. Teresa och jag gick iväg en halvtimme för att se om hon klarade sig själv och det gjorde hon såklart. Hon hade inte sagt ett ord utan lekt, ätit banan och haft massor med skoj! Tänk vilken tur det är att det finns dagmammor.
På vår lilla halvtimmespromenad passerade vi detta gränbys mästerliga mästerverk:

till det här inlägget
Skriv kommentar